Someone close
Tycker den här texten är så himla hemsk som den HÄR tjejen skriver i sin blogg. Hennes pojkvän ska till Afghanistan 6 månader och arbeta i kriget. Så himla hemskt!
Jag har så många funderingar och så få svar. Det finns en fruktansvärd oro över att han ska åka och vad som kan hända honom där nere. Jag vet inte hur många gånger jag spelat upp i mitt huvud hur jag skulle reagera och vad jag skulle göra om jag skulle få beskedet att han stupat. Jag ser framför mig hur han blir skjuten i magen, hur blodet väller ut genom uniformen och han segnar ihop på marken och att han hinner tänka på mig, och sin familj, innan han somnar in. Jag har sett begravningen och kistan stå där framme, ett vackert kort på honom i en vacker ram, en vacker trudelutt som spelas och psalmer om välsignelser och gud. Hur jag skulle kunna fortsätta orka leva utan honom?
Såna här fruktansvärda föreställningar ser man i huvudet fast man inte vill, men jag är inte mer än människa och vi dramatiserar ibland upp det värsta för att förbereda oss för det. Oron över att han ska dö är såklart inte den enda oron som finns. Jag har ju såklart funderingar kring hur det kommer kännas när han inte är hemma. Vilka mina nya rutiner blir? Kommer jag vänja mig vid att han är borta? Kommer jag sakna honom så mycket att saknaden tar slut till sist? Tänk om det enda som dör under missionen är kärleken? Hur håller man den vid liv med ett helt krig emellan? Man brukar väl säga att kärleken övervinner allt, men med nog många vapen och nog många länder emellan, så tror jag inte man kan hoppa från det ena rosa molnet till det andra. Vi kommer leva i två olika verkligheter. Och hur kommer det kännas när han väl kommer hem? Har jag vant mig vid att sova själv? Blir det jobbigt och trångt med en hel karl som ska rymmas där plötsligt? Har jag vant mig vid ensamlivet och så måste jag tvärt vänja mig vid att anpassa mig efter någon annans behov och känslor? Jag har inga svar... men så många frågor. Jag önskar någon kunde berätta hur det blir, men det får nog endast tiden utvisa.
Kommentarer
Trackback
